lifeofstreet

Allting är som bäst i stockholm efter kl 2 på helger. Jag skrattar lika mycket varje gång. Varje vecka hittar ju alltid fulla personer mig och ska börja hålla på. Satt på donken efter att vi hade varit ute, hade jätte ont i magen eftersom att jag ätit för snabbt och så kommer det en kille och typ sätter sig på mig för att det var så trång. Jag ger blicken och alla börjar skratta. Prissi tror det är hon som blir klämd och säger att det är lugnt, för dig ja skriker jag. Den här mannen eller killen försöker flörta men jag kan inte bortse från att han inte får in sina pommes i munnen, han hade svårt att få in den helt enkel. När jag sa så högt blev han inte så himla glad. I väntan på skjus hem börjar en kille som enligt honom var halv svensk och marockan(skit snack) sjunga suzzis galna men ändå älskovärda indi låt, som hon förlänge sedan hittade på eller vad hon gjorde för att irritera mig när jag spela harpan. Det kändes som att suzz stog framför mig och sjöng samt dansade lite, självklart hängde jag på. Killen visade sig var ett psyko som ville ha blattar, hans kompis ville inte vänta på en ryss för att han inte var svensk. Ibland är livet hårt. Och ibland är det inte lika kul att återberätta en historia. BUT YOU KNOW YOU LOVE ME.